En våg steg upp ur havet och skrev sitt namn i sanden. | I begynnelsen var ordet sedan kom djuren och åt upp varann. | Om människan var ett däggdjur vore vi kardborrar. | Endast den ton som aldrig tvivlat kan skryta med sin tystnad. | Jag kan se alla andra varelser i ögonen men måste spegla mina egna. | Enligt Nicolas av Cusa är en oändlig cirkel detsamma som en rak linje. | En viss vindpinad gran på Fulufjället är verkligen inte den snyggaste jag sett men 9550 år gammal. | Hur kan kallt vatten veta vad varmt vatten är? | En skugga föll över rummets enda ljuskälla. | Mina hallucinationer sammanföll med verkligheten. | Noll är den enda siffran med makt att vara sig själv också i ensamhet.

En våg steg upp ur havet och skrev sitt namn i sanden. | Det kvardröjande spåret efter ett hastigt i mörkret dirigerat ljus finns inte utanför synen av ditt eget seende. Så har vi alla mött skuggan av oss själva. | När jag mötte livet viskade det: ”det spelar ingen roll” och vi skrattade gott åt det tillsammans. | Om all världens hjärtslag mättes upp efter varann: ett radband av muskelsammandragningar, kosmos efter kosmos efter kosmos. | En italiensk bergsby hade snidats fram ur ett helt stycke trä och åldrades med värdighet intill en jordglob med ett hjärta av glödlampa. | Vi ändlösa monologer. | Vi ömkansvärda möbiusband. | Men låta sig falla. Mot kudden av vingspann. Där floderna fogas och flätas.