Bother me gently at info@fredricnord.com
See an illusory persona of me on Twitter
Carefully study my essays on Burning House Press
See tiny images on Instagram

FREDRIC NORD

En våg steg upp ur havet och skrev sitt namn i sanden. | I begynnelsen var ordet sedan kom djuren och åt upp varann. | Om människan var ett däggdjur vore vi kardborrar. | Endast den ton som aldrig tvivlat kan skryta med sin tystnad. | Dominobrickorna följer svansen av sitt egna förflutna tills bara ekot återstår av vårt dagliga bröd. | Jag kan se alla andra varelser i ögonen men måste spegla mina egna. | Enligt Nicolas av Cusa är en oändlig cirkel detsamma som en rak linje. | En viss vindpinad gran på Fulufjället är verkligen inte den snyggaste jag sett men 9550 år gammal. | Hur kan kallt vatten veta vad varmt vatten är? | En skugga föll över rummets enda ljuskälla. | Mina hallucinationer sammanföll med verkligheten. | Noll är den enda siffran med makt att vara sig själv också i ensamhet.

When Martin Waldseemüller in the year of 1507 drew the first map including America he named the country after Amerigo Vespucci, the man who had realized that this new land was a continent of its own. As we all know, America was first discovered by Christopher Columbus, or, if you prefer, Cristóbal Colón, Christoforo Colombo, Christoffa Corombo, Christophorus Columbus, Cristóvão Colombo. Others would claim that the viking Leifur Eiriksson was first. I can visualize him with my eyes closed: he has a wild gaze, casually unshaven as if there were no effort at all behind his looks. And he’s sporting a tattoo in memory of a childhood friend who was stabbed to death in a drunken quarrel – it seems he had a soft side as well, Mr Eiriksson. Of course, there are other theories, claiming for instance that the Portuguese had started mapping American islands as early as 1424, or that the Phoenicians may have beaten them all with a large margin. It’s a bit tricky to decide who actually discovered America and what it is that was discovered. With the help of a skeleton we may conclude that the indigenous people of today was the indigenous people of the past. A skeleton of a fifteen year old girl who fell down a hole 13000 years ago, to die alone at the bottom of a limestone cave that was slowly filled with water as the ice age caved in.

En våg steg upp ur havet och skrev sitt namn i sanden. | Det kvardröjande spåret efter ett hastigt i mörkret dirigerat ljus finns inte utanför synen av ditt eget seende. Så har vi alla mött skuggan av oss själva. | Paradoxer är kanske bara naturens sätt att visa förtrolighet. | När jag mötte livet viskade det: ”det spelar ingen roll” och vi skrattade gott åt det tillsammans. | Om all världens hjärtslag mättes upp efter varann: ett radband av muskelsammandragningar, kosmos efter kosmos efter kosmos. | En italiensk bergsby hade snidats fram ur ett helt stycke trä och åldrades med värdighet intill en jordglob med ett hjärta av glödlampa. | Att se det sköra som är stjälken i en människa. | Att bära livet i en vaggande blick som brinner vitt. | Stämda mot bruset av en andlös tystnad. | Vi ändlösa monologer. | Vi ömkansvärda möbiusband. | Men låta sig falla. Mot kudden av vingspann. Där floderna fogas och flätas.

Vi byggde torn av lego för att se dem falla samman och modellflygplanen bombades på flygfältet av sina egna fyrverkerier. Vi täljde svärd med knivar och lekte krig, Nils Ferlins Väg drabbade samman med Kärleksvägen. Vi ritade medaljer på papper som blev värdefulla för att vi tävlade om dem.
Min barndoms hyreshus, som nybyggdes med mig, är sedan länge rivet. Bara en kulle återstår, det ser ut som en forntida gravplats.

Jag tror att hövdingen begravdes med svärdet vid sin sida i sitt finaste skepp. Bladet, en honung av blod och egg. Köttet och huden sjunger med gräset. Håret och tänderna kämpar ännu emot men ögonhålorna blundar inte längre.
Och kronan på kraniet: avantgarde för sin tid. En modig accessoar för knotiga kindben mot knotiga tjäle av granbarr. Fingerbenen, vilar flätade, över strängarna av revben. Som ett instrument varsamt placerat på ett annat, stämda mot bruset av en andlös tystnad.

Det gamla verktyget oscillerar i lera, ett virvelmembran som flaggar mellan världar. Sediment och årsringar äger varsin riktning. Skelett och längtan. Hand i hand. Våg i våg. Människa ur människa. Som inget hänt som tät tät dimma —
det tvåhundratusen år gamla ekot
av ett tvåhundra miljoner år gammalt eko
av ett fjorton miljarder år gammalt eko
av ett eko.

…The silence of grammar. The silence of morning fog. The silence of a tiger’s paw. Wandering silence. The I told you so silence. The silence of violence. The silence of the catacombs contained in a sheet of paper. The shimmer of summer night stillness silence. The ruins of love silence. The silence of God…

…The moment after the activity of love silence. The silence of an old photograph composting history. The silence of a moist spider web hanging on by a thread in the wind. The silence of suffering. The joy of silence. The silence of the sounds of Simon & Garfunkel. The silence of darkness my old friend. The stumbling and clumsy silence on my window ledge from tiny and fragile yet desperately curious birds that scare ridiculously easy…

…The unbearable silence of being. The silence of Värmland. The silence of wovon man nicht sprechen kann. The passive-aggressive silence of Socrates. The silence of broken things. Hard silence. Soft silence. Blue silence. Yellow silence. The pitch black silence. The silence is golden silence. The stiff upper lip silence. The silence of laundry. The silence of the word laundry…

…The silence of the world. The greatest silence of the world. The silence of the Duchy of Pomerania. The silence of found feathers. The silence of first philosophy. Puppy silence. The silence of lead and funerals. The silence of surfing birds. The silence of the mountain pass. The silence of the church of pines. The silence of Bach. The silence of shadows stretching like a newly awakened animal. Sinking silence…

…A smiling silence. The Silence. The silence of sour relationships. The silence of eyes meeting across a crowded train station in July when the rain is tender. A chain of silences. Chained silence. Braided silence. The silence of tracks in the mud. The silence of the universe. The unyielding silence of a feline x-ray gaze. The silence of thunder. The silence of silence…

…My fathers lifetime of silence. The silence of Spain. This sunny silence. The silence of longing for silence. The silence of freshly cut grass and the mower out of breath. The silence of a feeling of belonging. The silence of a straight line. The silence of geometry gone bad. The silence of old hangovers. The silence of rodents celebrating escaping. The silly hipster silence. The immanent silence…

…The not yet known silence. The to be continued silence. The silence of the ashes of discarded writings. The dampening silence of snow falling in chunks. A fleeting and barely recognisable silence. Crystal clear silence. The silence of the realisation of love. The silence of lichen. The silence of excavated marble. The undecided silence of the strokes of a clock. The silence of rocks…

…The silence of water labouring in the smoothing of rocks industry. The silence of Rothko. The silence of Tranströmers tystnadsbegrepp. Made up silence. Staged silence. Reflected silence. Scenic silence. The silence of humility in the afterglow of a migraine. The silence of solitude. Green silence. The silence of purple. The silence of music. The silence of poetry. The silence of life. The soil of silence. The silence of sleeping skin…

…The silence of loneliness. The silence of despair. The dancer’s silence. The silence of a slight but meaningful hesitation. The silence of mistakes in hindsight. The wings of silence. The everlasting silence of the present. The first silence of the heart. The second silence of the heart. The third silence of the heart. The silent silence of the heart…